Så här års fylls tidningar och annan media av många tips på hur man ska få till en bra semester. I DN 15/6 2025 intervjuas t.ex. en psykolog som ger tips om hur man bör planera semestern så den blir så återhämtande som möjligt. Två tips ges: fortsätt absolut inte arbeta på din semester, och planera inte för mycket på din semester. Båda dessa tips anses minska risken för stress och öka möjligheten till riktig vila. När jag läser artiklar som dessa skulle jag så önska att det kunde stå; ”dessa tips gäller främst om du inte identifierar dig som autistisk”. För är du autistisk fungerar det inte riktigt likadant.
Så här har jag lite förtydliganden både för dig som identifierar dig som autist (alltså både med och utan diagnos) och för dig neurotypiker (person som inte identifierar sig som autist) som är nyfiken på hur du kan hjälpa någon som identifierar sig som autist i din närhet. Och kanske också för alla journalister som i dagarna publicerar artiklar om den optimala semestern.
Vid autism har man stort behov av rutiner och förutsägbarhet. Vi autister både älskar och behöver våra rutiner så mycket att det är rätt sällan vi känner behov av att ändra dom. Jag äter t.ex. EXAKT samma frukost varje dag, oavsett om det är vardag eller helg, tränar varje morgon efter en viss rutin osv. Jag får ofta höra att rutiner känns kvävande och jobbiga att upprätthålla från personer som inte är autistiska, vilket jag genuint har svårt att förstå. För mig är mina rutiner lite som luften jag andas. Ok, så om man älskar rutiner, vad händer på semestern? Jo, samtliga rutiner bryts. Ofta sover man längre, man vill sova ut/vila ut, gör andra saker än man vanligtvis gör, är på nya platser osv. Så klart kan även autister gilla att få vila ut, träffa vänner man inte träffat på länge, ta sig till nya platser osv (vi är oftast inte så förändringsobenägna som populärmedia ofta vill utmåla oss). Men. Det har ett högt pris. För mig tog det närmare 50 år att förstå varför jag ofta mådde så dåligt i början på semestern, varför jag fick ökad ångest, blev mer irritabel osv. Alla mina rutiner hade ju förändrats. Ofta tog det mig nåra veckor innan jag anpassat mig till den nya rutinen, semester-rutinen, och då var det förstås dags att bryta den för att gå in i jobb-rutinen igen. Ja, ni hör ju, det är slitigt att ställa om mellan olika rutiner när just rutiner är det som utgör en stor del av tryggheten i vardagen. På så sätt blir semester ofta väldigt utmanande.
Utifrån denna kunskap om det autistiska fungerandet har jag ett viktigt tips: planera din semester noggrant! Jag har själv insett att jag behöver ett schema/en struktur för mina dagar även på semestern, med innehåll av typen träning, social kontakt (glöm inte det, men det behöver ofta schemaläggas), läsning/vila, mat osv. Att inte släppa på dessa rutiner och detta planerande har gjort att mina semestrar blivit så mycket bättre de senaste åren.
Den andra viktiga saken att förstå kring autister är att meningsfullhet är oerhört viktigt. Vi har ofta svårt för aktiviteter som upplevs meningslösa/tomma och behöver känslan av meningsfullhet för att komma in i vårt ”flow” (ja, här kommer överlappet till specialintressen/passioner in så klart). Jobbet är för många autister det som skapar meningsfullhet, och här vågar jag påstå att många autister är extra bra på att hitta meningsfullhet i det som andra kanske definierar som ”tråkigt”. För egen del har jag alltid älskat systematiken och upptäckarlusten i en neuropsykiatrisk utredning, vilket många av mina kollegor annars kan definiera som just tråkigt och fyrkantigt (det är många fyrkantiga delar i en utredning, och visst skulle man kunna tycka att det var tråkigt). Jobbet blir på så sätt ofta en otroligt viktig livlina till känslor av meningsfullhet, lust och att känna sig behövd. Man får också ett socialt sammanhang på ett jobb, vilket annars är utmanande att få till i det övriga livet för många av oss autister.
Så, jobbet har en central betydelse för många av oss, och därför blir råd om att sluta jobba helt på semestern inte lika användbara för en autist. Mitt eget sätt att hantera mitt stora behov av mitt arbete är att just inte sluta arbeta under semestern. Dra ner på tiden ja, inte ha lika många bokade möten (även jag behöver få vila från kalenderns krav) ja, men istället ha olika projekt jag kan fördjupa mig i. Läsa om något ämne jag inte har hunnit läsa om under året, kanske ha ett skrivprojekt som jag kan ägna mig åt, några timmar här och där. Detta har för mig varit en viktig ”game changer” där jag ser till att få den intellektuella stimulans jag behöver och som jag annars har saknat under tomma, helt fria semesterveckor tidigare. Alla kanske inte har den här typen av arbete där man kan plocka upp olika läs- skrivprojekt under semestern, men då kanske man kan be att få något annat typ av projekt, kanske något administrativt eller liknande, som man kan pyssla med lite nu och då, när man känner att man får ångest av semesterns fritt flytande tid?
Till sist; se över hur mycket du scrollar på sociala medier under sommartider. Under sommaren läggs det ofta upp ovanligt mycket bilder där familjer och vänner sitter i solnedgångar och ser ut att ha det odelat fantastiskt hela tiden (vilket så klart inte är sant). Bombardemanget av dessa bilder blir ofta en tuff kontrast mot den mer ensamma tillvaro många av oss lever i (som vi annars kanske är rätt nöjda med). Så fundera på om du överhuvudtaget ska gå in på sociala medier under sommaren, och om du gör det, begränsa tiden! Själv tänker jag helt strunta i sociala medier under den värsta högtiden; midsommar. Jag ska unna mig att köpa den senaste boken av Johan Ajvide Lindqvist och belöna mig med den för att jag tar mig igenom denna för många av oss riktigt påfrestande högtid.
Jag önskar alla en sommar utifrån egna behov och förutsättningar. Och att fler journalister (och psykologer) förstår att vi inte alla har samma hjärna!