Denna gång gästas bloggen av leg psykolog Helena Cloodt. Hon är medförfattare till Npf-kokboken, som handlar om olika typer av ätsvårigheter. I detta avsnitt skriver Helena om hur man kan tänka inför de utmaningar kring mat som julen kan innebära.
Det är julafton och hela släkten är samlad hos faster Lisa. Klockan 13:00 står bordet dukat med julskinka, brysselkål, inlagd sill och gravad lax. Alla har på sig sina finaste kläder, de vuxna har druckit glögg. Ditt barn söker dig oroligt med blicken när han ser maten. Det doftar skinka och fisk och glöggkryddor. Nu ska ni slå er ner till bords och njuta av den godaste maten ni vet. Eller? För ditt barn äter ju inte riktigt som de andra barnen som glatt slevar i sig ägghalvor med majonnäs, skinka och grönkål. Blickarna från de äldre släktingarna talar sitt tydliga språk: "Har han fortfarande inte lärt sig att äta som folk?"
Julfirandet kan uppskattas av många som en välbehövlig paus för vila och umgänge, men för barn (och vuxna) med npf och selektivt ätande kan julen leda till utmaningar på många olika sätt, inte minst med maten som är så central vid högtider. Selektivt ätande är vanligt hos barn med npf, och det finns stora individuella variationer. Vissa av barnen äter relativt brett men är ändå selektiva, andra har ARFID (förkortning för avoidant restrictive food intake disorder) och riskerar näringsbrister pga det begränsade intaget.
Så hur gör vi med julmaten för att det ska fungera för alla, även för barnen med selektivt ätande och neofobiskt ätande (neofobi- rädsla för ny mat)?
Jag som har varit med och skrivit NPF-kokboken- om mat och ätande för barn med autism och adhd (Natur och Kultur, 2024) har funderat mycket på det här, och vill skicka med lite tips och råd på vägen.
1. Barn och vuxna som har svårigheter med mat och ätande har inte valt att ha det så. Svårigheterna är vanliga och hänger direkt ihop med symtomen (exempelvis känslighet för sinnesintryck i form av konsistens, dofter och smaker. Rädsla för det som är nytt. De sociala kraven kring matbordet). Det är ingens fel! Inte ditt, inte ditt barns.
2. Om man som "normalätande" minskar press och krav blir det trevligare och mer avslappnat för alla!
3. För vissa fungerar det bäst att fira hemma i det lilla sammanhanget hemma med det som känns tryggt både gällande favoritbestick, mat som känns igen och sin egna vrå att dra sig undan till vid behov av vila och återhämtning.
4. Tänk efter vad som är viktigt vid jul: är det att tvinga alla att äta samma eller att alla ska trivas, känna sig trygga och få sin favoritmat? För en person är det sillsallad, gubbröra och grisfötter, för en annan snabbnudlar med currysmak.
5. Släpp normerna och tänk utanför boxen! För vissa barn blir julen mer lugn och mysig om man får äta som man brukar. Är det i ensamhet på rummet med säkra kort, favoriträtter och skärm? Eller tillsammans med alla runt julbordet men utan pekpinnar om att man måste smaka? Ett annat alternativ kan vara att äta innan släktträffen och se julfirandet som ett sätt att umgås där maten inte är det centrala.
På vårt julbord har vi en blandning av konventionella julbordsrätter och inslag som kall pasta med ketchup och mormors pannkakor med strösocker på. Gott! Och helt okej. När vi slutar se högtider som tillfällen där allt ska stöpas i samma form så skapar vi nya traditioner där alla får plats att delta på sina villkor. Och kanske kan vi få en riktig julfrid på detta sätt.
God jul!
med hälsningar från Helena Cloodt, leg.psykolog och medförfattare till Npf-kokboken.