Jag träffar vuxna som befinner sig/ jobbar runt barn nästan varje dag. Det kan vara personal på skolor/boenden/ familjehem/institutioner osv. Väldigt, väldigt ofta får jag beskrivningar av barn/unga som handlar om att barnet/ den unge är manipulativ. Man använder detta ord när man pratar om barnet med varandra, i kontakt med föräldrar, myndigheter osv. Jag studsar alltid lite när vuxna använder detta ord om ett barn/ en ungdom, och här ska jag försöka förklara varför. Jag ska också förklara vad jag tror att användningen av detta ord leder till.
Vad betyder ”manipulativ”? Jag började med att göra en enkel sökning i Google. De första sökträffar jag fick upp hade rubriker som ”7 psykologiska knep manipulativa människor använder”, ”6 tecken på att din partner är manipulativ” och ”Manipulation: varningstecken”. Alla artiklar handlar om hur negativt och destruktiv manipulation kan vara för omgivningen. Det gäller att se tecken på manipulation och rädda sig från dessa personer/deras beteende. Inga positiva saker alltså. Jag scrollade vidare ibland träffarna och kom till Wikipedia. Där beskrivs manipulation så här:
”Manipulation innebär att medvetet ändra ett tillstånd hos ett system i någon mening. Ordet har i sig ingen värdeladdning, men brukar ofta syfta på dess negativa innebörd när det är tal om Psykologisk manipulation, och betyder då att en manipulatör eller intrigör med bedrägliga eller konstfärdiga metoder behandlar något eller någon för att förändra detta eller denna, utan dettas eller dennas kännedom om avsikterna vilka som regel är egoistiska. ”
Inte heller så väldigt positivt tänker jag, även om Wikipedia lyfter upp att ordet i sig inte har någon värdeladdning egentligen.
När jag får beskrivningar av manipulativa barn/ unga brukar jag fråga vidare om barnets /den unges beteende. Vad gör hen som får personal/vuxna runt hen att uppleva hen som manipulativ? Ganska ofta får jag beskrivningar som kan handla om att barnet är viljestarkt (hen är tydlig med vad hen vill och också kanske uthållig i sin önskan om att få det hen vill). Barnet /den unge kanske också vissa dagar kan bli jätteledsen/ arg när hen inte får som hen vill, och vissa dagar reagerar barnet/ den unge inte så mycket när hen inte får som hen vill. Barnet fluktuerar alltså i sina reaktioner. Eller på vanlig svenska; barnets humör går lite upp och ner. Ibland får jag beskrivningar som handlar om att barnet /den unge aldrig gör som personalen vill när personal x jobbar, men när personal y jobbar går det ofta jättebra. Detta upplevs då som manipulativt. I mitt huvud får jag vid sådana här beskrivningar tankar om en relationskänslig individ, som kanske är hyperkänslig för bemötande, tonfall, kroppsspråk, blickar osv. För så är det ju faktiskt, personalens bemötande varierar ganska kraftigt från individ till individ i en personalgrupp. En del i personalgruppen är bara av naturen (eller ganska mycket träning kanske) inkännande, lyhörda, naturligt lågaffektiva i sin framtoning. Och många av oss andra får jobba lite mer på att inte upplevas styrande/framfusiga/ för intensiva..
När jag har hållit på att ställa alla mina följdfrågor om ”det manipulativa barnet” ett tag framträder till slut nästan alltid en bild som alltså ser ut som följer: ett barn som har stark egen vilja, som har svårt att ändra planer om hen har bestämt sig för något, som är emotionellt impulsiv (humöret går lite upp och ner) och som är relationskänslig. Som ni märker har vi plötsligt fått en katalog över olika färdigheter/ förmågor/ funktioner som är nedsatta/ skapar utmaningar för barnet. Detta är något HELT annat än ett manipulativt barn. Manipulation handlade ju om att med ”bedrägliga eller konstfärdiga metoder behandla något eller någon för att förändra detta eller denna”. Den beskrivning som ofta packas upp när vi stannar upp och funderar på vad det är för underliggande funktioner eller bristfälliga förmågor som resulterar i ett beteende som kan tolkas som manipulativt, handlar istället om en individ som behöver stöd och anpassningar för att klara av en vardag som ofta är övermäktig.
Det som tyvärr ofta händer när vi för snabbt tolkar ett visst beteende som ”manipulativt” är att vi lätt hamnar där denna artikel började, i negativa tankar om vad manipulation är, och kanske även tankar om att vi som personal måste skydda oss/värja oss så att vi inte blir helt bortmanipulerade av detta barn. Kanske börjar vi emotionellt dra oss tillbaka från barnet. Kanske tänker vi att vi måste ”sätta hårt mot hårt” så att barnet inte ska få manipulera fram sin vilja i alla lägen. Kanske tänker vi att det är viktigt att ignorera barnet när barnet uttrycker sin starka vilja. Alla de här olika tankarna/ reaktionerna leder till att vårt bemötande ändras. I en negativ riktning. Alla ovan beskrivna reaktioner leder till maktkamper. Och maktkamper vinner ingen, det är känt sen länge.
Jag skulle verkligen önska att vi alla som jobbar/finns runt barn i olika verksamheter kunde tänka ”varningsflagg” nästa gång vi börjar tänka i termer ”det manipulativa barnet”. Jag skulle önska att vi alla kunde stanna upp, försöka tänka igenom vad barnet faktiskt GÖR, utan att tolka barnets agerande i det första läget. Och sedan, stegvis och hyfsat analytiskt, tänka igenom olika möjliga tolkningar av samma beteende/agerande. ”Manipulativ” kan vara en tolkning, men ”vilsen individ som just nu inte klarar av sin vardag och behöver mer stöd” ska i så fall alltid också vara en alternativ tolkning. Och så provar vi vilken tolkning som verkar mest sann genom att prova vilket bemötande som har mest effekt – ”sätta hårt mot hårt” eller hjälpa barnet med mer anpassningar i vardagen. Jag satsar på den senaste varianten.