[% if (settings('key: blog.image')) %] [% endif %]

Elever med problematisk skolfrånvaro - vad och hur kan man göra?

[% if (settings('key: blog.author')) %]
[% endif %]

En viktig och ibland utmanande uppgift för många skolor så här i slutet av läsåret är att se över situationen för de elever som har varit borta mycket under året, och försöka hitta strategier för att hjälpa dessa elever så att nästa läsår kan bli ännu bättre. Ibland pratar vi om dessa elever som hemmasittare, men många menar att elever med problematisk skolfrånvaro är ett bättre begrepp. Vi tre författare (Maria Bühler, Annelie Karlsson och Terése Österholm) till boken ”Lågaffektivt bemötande och problematisk skolfrånvaro” sällar oss till gruppen som förespråkar benämningen elever med problematisk skolfrånvaro. Poängen med det är att det är viktigt att uppmärksamma ALL frånvaro, eftersom all frånvaro, även giltig, kan bli problematisk för eleven. En elev som är hemma en dag per vecka på grund av huvudvärk, magont osv kan också behöva uppmärksammas så att frånvaron inte glider över till något mer permanent.
Det finns många olika förslag till lösningar och insatser kring elever med problematisk skolfrånvaro. Vi tre författare tänker att följande saker är viktigt att fokusera på, för att inte gå vilse och söka svar på fel ställen.
-        Det är stor representation av elever med neuropsykiatrisk problematik i gruppen elever som har svårt att komma till skolan. Autism- och Aspergerförbundet gör enkäter bland sina medlemmar regelbundet, och i den senaste skolenkäten (från 2018) framkom att 52% av de som svarade hade frånvaro i grundskolan. Frånvaron i gruppen hade dessutom ökat från 46% 2016 till 52% 2018. Många barn, 55%, hade frånvaro redan i grundskolan.
-        Kunskapen om neuropsykiatriska svårigheter och hur de yttrar sig i vardagen är fortfarande låg hos skolans personal. Detta har bland annat forskningscentret KIND kunnat visa i sin så kallade Inclusio-studie, där de frågade ett stort antal anställda i skolan om hur de upplevde sin egen kunskap om npf (förkortning för neuropsykiatrisk funktionsnedsättning). Endast 5,8% av de som svarade ansåg sig vara förberedda för arbetet med elever med npf efter sin grundutbildning. Endast 14,2% uppgav att de hade någon form av kompletterande utbildning med inriktning på npf.
-        Vid neuropsykiatriska svårigheter är det mycket vanligt att olika saker i tillvaron upplevs som stressande på ett helt annat sätt än om man inte har neuropsykiatriska svårigheter. Man är mer stresskänslig helt enkelt, och stressen påverkar också individen mer. Dold stress inför att vara i en grupp med andra, att behöva delta i aktiviteter som är ostrukturerade eller bli utsatt för allt för mycket intryck tar sig ofta uttryck i olika former av problemskapande beteende. Att inte orka gå till skolan kan vara ett av dessa uttryck för dold stress hos eleven.
-        Föräldrar till barn med problematisk skolfrånvaro kämpar ofta enormt för att få iväg sina barn till skolan. När problemen väl blir synliga i skolan kan det ha gått lång tid där föräldrar har bråkat, försökt övertala, ibland fysiskt försökt bära sina barn till skolan. Att inte få iväg sitt barn till skolan upplevs av föräldrar som ett stort misslyckande och ofta upplever föräldrar också hög grad av stress inför frågan.
-        Anmälningar till socialtjänsten när barn inte kommer till skolan upplevs tyvärr sällan vara hjälpsamt för föräldrar. Detta har bland annat nätverket Barn i Behov kunnat visa i en stor medlemsundersökning där 63% av de svarande inte upplevde att en orosanmälan till socialtjänsten ledde till någon förändring till det bättre för eleven.
Utifrån denna kunskap skulle vi önska att skolor arbetade strukturerat kring elever med problematisk skolfrånvaro utifrån följande delar:
Vilka sårbarheter har eleven som gör att olika delar av skoldagen blir belastande/stressande? I detta arbete bör ingå att göra olika former av observationer av eleven för att få bättre överblick och förståelse inför elevens skolsituation. Här rekommenderar vi att man arbetar antingen med tidsregistrering eller strukturerat observationsschema. Gärna både och. När man har arbetat med dessa två delar har man ofta en tydligare bild över vad som fungerar och inte fungerar för eleven. Utifrån de områden som inte fungerar för eleven kan man skapa olika hypoteser om elevens sårbarheter. Om man som skolpersonal känner sig osäker på vad sårbarheter kan vara för något rekommenderas att läsa antingen vår bok, eller boken "Autism och ADHD i skolan" (Sjölund, Jahn, Reuterswärd, Lindgren). Båda böcker ger en beskrivning av olika sårbarheter som kan ställa till det i vardagen för elever. Det är av stor vikt att ha en grundläggande förståelse för olika sårbarheter och hur de yttrar sig i vardagen. När vi vet mer om elevens sårbarheter kan vi börja ha tankar om vad vi i skolan behöver anpassa för att elevens skolvardag ska bli bättre. När vi har börjat jobba strukturerat med anpassningar går elevens stress ner. Och mindre stress = lugnare elev som känner att hen har kontroll över sin vardag igen.
Att bara fokusera på sårbarheter kan dock bli negativt laddat är vår erfarenhet. Som komplement är det därför bra att jobba med en så kallad PERMA-kartläggning. I PERMA-kartläggningen är fokuset att kartlägga vad som upplevs som meningsfullt och lustfyllt för eleven, helt enkelt sånt som vi vill ha mer av under elevens skoldag. De positiva och lusfyllda delarna av skoldagen blir en buffert mot situationer som kan upplevas stressande av eleven, och det är därför viktigt att vi har en balans mellan lustfyllda och mer utmanande aktiviteter. Viktigt här är att komma ihåg att i vissa lägen kan vi inte jobba med utmanande aktiviteter alls, för eleven kan vara för skör och söndertressad. Då är det bara lugnande och positiva aktiviteter vi kan jobba med.
Med hjälp av dessa kartläggningsmaterial kan skolan lägga upp ett anpassningsarbete som bör ha som fokus att sänka stressen för eleven, och se till att eleven får fler stunder av hanterbarhet, meningsfullhet och begriplighet. Om skolan arbetar strukturerat med detta ökar sannolikheten för att barnet ska orka vara i skolan mer och mer. Och ju lugnare barnet blir i skolan, desto lugnare blir barnets föräldrar hemma.
Vi hoppas att fler och fler skolor börjar anamma stress-sårbarhetstänket (sårbarheter hos eleven leder till stress, som i sin tur gör att skoldagen blir allt för svår) kring elever med problematisk skolfrånvaro. Ju fler skolor som anammar detta tänk, desto fler elever får vi som orkar vara i skolan. Och det vinner vi alla på.
Vi tipsar också om länk till avsnitt av Lågaffektiva podden, där vi tre författare pratar om vår bok Lågaffektivt bemötande och problematisk skolfrånvaro, och också utvärderar vad som har hänt sedan vår bok kom ut.
Lycka till önskar Maria Bühler, Annelie Karlsson och Terése Österholm!

Npf-säkrade verksamheter?